Bläddrar igenom gamla Metros som ligger i en driva på köksbordet. Där finns t.ex. en artikel om hur vanligt det är med mobbing i skolorna. 50% anser ser ha blivit mobbade, 30% anser sig ha varit med och mobbat. Bortsett från att ekvationen inte går ihop (det är oftast mer än en mobbare som ger sig på en individ) så är siffrorna skrämmande. Låt oss ta fasta på de 30% som erkänner att de varit med om att mobba.
Det är ju en folksjukdom!
Även om de många skolmobbare antagligen växer upp och inser det unkna i sitt beteende, och t.o.m. medger att det varit mobbare.
Mobbing är altså ett typiskt beteende bland skolungdomar.
Det är ett stort ärr i den svenska folksjälen.
Vad SD och deras hel- eller halvrasistiska anhang sysslar med är att politisera och normalisera en mobbingkultur.
Om 25% idag säger att de skulle rösta på SD så förvånar det mig inte längre efter ha läst den här artikeln om mobbing. Oavsett om det är samma 25-30 % eller om det är olika individer.
Det är lönlöst att bemöta haranger av mobbare på nätet.
i så fall bättre att stöda dem som faktiskt vill förbjuda det – därför att det nått nivån där det blivit en demokratifråga att förbjuda mun på mobbarna.
…och så min gamla käpphäst: etiken.
Vart har etiken tagit vägen? Har vi ingen stolthet som svenskar, inget ansvar för vår kultur, våra traditioner, den svenska ärligheten, civilkuraget, kärleken till frihet, känslan för solidaritet? vad hände med “mandom, mod och morske män”??!
Kärringar, stå upp mot fegheten – för svensk moralisk upprustning!!