Some notes on Wahhabism

SaudiJIhadiFlagh
BismiAllah al-Rahman al-Rahim

Some notes on Wahhabism


-The below is an overview about the modern bid’a of wahhabism (“salafism”), presenting itself under the guise of “Quran and Sunna”: How it originated, how it works, and how to avoid falling a victim to it. It was originally written as a piece of personal advice to some dear friends, and maybe it can also serve as an eye-opener to a wider audience.


1. THE HISTORY AND FUTURE PROSPECT OF OF WAHHABSIM

Wahhabism is a modern phenomenon, it is a bid’a that began in Saudiarabia some 200 years ago – it it did not exist before that. It was started by a rebellious leader called Muhamamd ibn Abd al-Wahhab. He was a son of a scholar, but was not able to study, since he opposed and quarreled with every teacher he visited. So he ended up as a misguided person, misguiding others – his own father and brother testified to this. He started a “jihad” against Muslims. Specifically he promoted fanatic traits such as

  • calling Muslims kafirs, so as to justify war against them;
  • destroying tombs, alluding that Muslims are “worshipping saints” – thereby barring love for great people of Islam in in the past;;
  • disdain of the Prophet (salla Allah ‘aleihi wa sallam), alluding that Muslims are worshipping the Prophet – thereby erasing the element of Mercy in the Ummah;
  • forbidding dhikr and other spiritual practices, construing that it is against the Sunna – thereby denying access to the spiritual dimension of Islam;

He and his followers sieged and destroyed the holy cities of Makka and Madina, until they were victorious and inserted their tribesmen, the Sa’udi tribal leaders from Najd, as rulers over the holy cities.

The original wahhabi movement was finally subdued by the Egyptian Sultan Muhammad ´Ali, at the orders of the ottoman caliph. This happened in the first years of the 19th century – and it would have been forgotten today, where it not  revived again by Brittish intelligence at the beginning of the 20th century. Continue reading

En anda av broderskap


Nedan följer den intervju som Mohamed Omar gjorde med Mahmoud Aldebe i juni 2009. Intervjun pulibcerades på bloggen alazerius.wordpress.com, som tyvärr inte länge finns tillgänglig. Vi tycker intvjun är unik och ger en värdefull inblick i Muslimska Brödraskapets sätt att tänka och verka, därför vill vi härmed åter göra den tillgänglig för svenska läsare.


En anda av broderskap – intervju med Mahmoud Aldebe

Mahmoud Aldebe kom till Sverige på 70-talet. Han är ordförande för Sveriges Muslimska Förbund (SMF), som är landets största muslimska organisation med mer än 70 000 medlemmar. SMF bildades 1981 och har 68 medlemsföreningar.

Aldebe är ett känt ansikte utåt och en gammal aktivist med mycket erfarenhet som har många järn i elden. Det finns skäl att lyssna på honom. Vi träffas på ett café vid Klara kyrka. Ute i sommarregnet står Nils Ferlin och röker…

Det blir inget långt samtal eftersom Aldebe har bråttom till ett möte på regeringskansliet med kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth för att diskutera Jan Björklunds och Nyamko Sabunis märkliga utspel i Dagens Nyheter om ”sexundervisning” i skolorna.

MO: Du kom till Sverige i slutet på 70-talet, ungefär då jag föddes. Det har hänt en hel del sedan dess. Vi muslimer har blivit betydligt fler, men tycker du att muslimerna även har gjort kvalitativa framsteg under de senaste trettio åren?

MA: Som sagt, muslimerna är betydligt fler nu än på 70-talet, men det är inte mängden det handlar om utan om vad vi har gjort för islam och för det svenska samhället.

Allt vad muslimer gör är inte islam. Många muslimer skiljer inte på sina vanor och islams egentliga budskap. Mycket av det som muslimer har gjort under 70, 80 och 90-talet är inte representativt för islam. Det är olyckligt när islam bedöms efter muslimers agerande. Varje enskild muslims åsikter ses tyvärr som ett uttryck för islam oavsett vad denna person har för legitimitet inom samfundet.

I över tre decennier har muslimer stått ut med förföljelser, våld och främlingsfientlighet. I det nuvarande politiska läget finns bara två alternativ; att vänta på den slutliga undergången eller att försvara sin existens.

Continue reading